Idag har jag varit på återbesök i Sunderbyn. Hade stora förhoppningar på dagen och trodde de skulle gå bra.
Läkaren ropade mitt namn och ja gick dit. Hon har alltid varit trevlig och tagit i hand men ingen handskakning denna gång. Vi gick in i hennes rum och satte oss ner. Hon började med att kommentera mitt finne i pannan, som ja fick igår. Sen sa hon att min hud så bra ut, dock lite röd och lite röd i ögonen. Sedan sa hon att hon hade skrivit ut totalt 1000 tabletter till mig vilket ska räcka i 250 dagar. Jag sa att ja bara hämtat ut 5 lådor med Roaccutan vilket är 500 tabletter. Och idag har ja ätit kring 480 tabletter. Då frågade läkaren om de kunde varit så att ja ätit för mycket tabletter, alltså tagit dubbel dos med 8 tabletter om dagen. Nej, svarade ja och sa att ja åt två på morron och två på kvällen vilket blir 4 tabletter om dagen. Sen frågade hon om ja hade nån kompis som ja GAV mina Roaccutantabletter till. Nej, svarade ja igen och berättade att ja inte visste om någon som åt Roaccutan. Sedan frågade hon om de kunde varit så att min BROR tagit mina tabletter. NEJ, svarade ja återigen och berättade då att min bror var på semester i Thailand.
Jag sa till henne, att ja svor på att ja inte tagit mer än 4 tabletter om dagen. Men enligt henne hade ja de. Eller så hade ja ju gett bort de till nån eller så hade ju min bror tagit de. Hon tittade så anklagande på mig och ja kände hur lessen jag blev. JAG visste att JAG hade rätt. Men hon vägrade lyssna på mig. För enligt henne så LJÖG jag. Hon sa att ja skulle prata med Apoteket hemma och kolla hur mycket ja tagit ut, innan dess kunde hon inte skriva ut mer medicin till mig och om ja hade fått 1000 tabletter utskrivna och ätit alla skulle Sunderbysjukhus ALDRIG mer skriva ut tabletter till mig.
Sist ja var till läkaren så berättade ja även att ja skulle fara utomlands och undrade om ja kunde fortsätta med behandlingen. Och JA, de skulle gå bra sa hon. Ja skulle bara vara lite försiktigare med solen. Så ja berättade idag igen att ja skulle åka nästa vecka. Men nu kunde ja inte fortsätta behandlingen för ja var tvungen att ta blodprover och sånt. Men ja berättade för henne att hon tidigare sagt att de var OKEJ för mig att åka utomlands.
Man beter sig inte sådär mot en patient. Man kollar upp fakta innan man anklagar någon för frosseri av tabletter eller langning.
Har dock ett uttag kvar och kommer fortsätta med behandlingen.
måndag 29 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar